02:05:01
Min sjukdom
Nej, det är inte den korrekta benämningen egentligen. Inte enligt min doktor iallafall, sjukdom anvisar till att man har ett virus, en bacill eller bakterie eller något åt det hållet, inuti sig som gör att man mår dåligt. Diabetes är inte en sjukdom, mina celler i bukspottskörteln bestämde sig bara en dag för att ge upp.
Jag tänkte berätta om diabetes typ 1, den sortens diabetes jag har.
Diabetes typ 1 är värre än typ 2. Med typ 2 kan man klara sig utan medicin om man äter rätt. Typ 1 betyder att man måste ta medicin varje dag, hela tiden, och ännu mer medicin då man äter. Jag fick diagnosen då jag var 6 år gammal och då var jag ganska skötsam egentligen, jag fick ta sprutor varje dag men i övrigt var det ganska lugnt. Jag skötte mig tills jag fyllde 12-13 kanske, sen började det gå utför. Jag vet inte varför jag är så obrydd om min diagnos egentligen, jag borde bry mig mer om min diagnos än vad jag faktiskt gör, men så är det bara inte.
De flesta som jag träffar vet inte exakt vad diabetes är. Man säger att man har diabetes och får ofta svaren "Så du åt mycket socker då du var liten?" eller "Jaha du är allergisk mot socker". Båda påståendena är fel. Man får inte diabetes för att man äter socker, det är en myt. Förmodligen för att skrämma småbarn från kakburkar. Inte heller dör jag ifall jag äter socker, jag måste bara ta mer medicin.
Sen träffar jag på folk som blir arga på mig, eller förebrår mig då de får veta hur jag sköter min diabetes, eller missköter rättare sagt. Jag förstår många gånger varför de blir så, men jag blir fortfarande arg ifall någon bryr sig om min diagnos. Jag har levt med den i snart 14 år, och ni fick just reda på att jag hade den, vad får er att tro att jag kan börja sköta den enbart genom att ni säger att jag ska göra så? Vet ni vad det innebär att ha diabetes? Har ni haft det? Nej, era förebråenden och arga, sura och ledsna tillrättavisningar av mig har ingen effekt. Ni vet inte hur det är. Och ni kan omöjligt ha haft det eftersom det inte finns något botemedel. Låt mig vara, jag låtsas inte om att jag har diabetes, varför kan inte ni göra desamma mot mig?
Jag kan åka till någon jag känner, och ifall de har köpt godis eller dricka eller vadsomhelst, så säger de ofta "Oj förlåt, jag köpte ingenting för dig". Jag tar inte illa upp ifall folk inte bjuder mig på någonting utan socker. Däremot tar jag faktiskt illa upp ifall ni automatiskt skiljer mig från gruppen. Om jag kan äta vanlig mat, pasta, potatis, bröd och sylt, tror ni inte då att jag kan äta av vanligt godis eller dricka vanlig dricka?
Jag är trött, det är nog mest det. Rutinerna, byta nål varannan eller varje dag, byta slang till insulinpumpen var fjärde. Byta medicin var tredje till femte dag. Byta batterier, kolla blodsockret och byta blodprovsstickor och blodprovsnålar. Hämta ut medicin var femte månad, beställa ny och prata med min doktor för nya recept.
Jag vet att det finns folk som sköter det här hur bra som helst, folk som har perfekt blodsockervärde hela tiden och aldrig känner av diabetesen. Jag klarar det inte. Därför hoppas jag på att ni kan låta mig vara. När ni nämner diabetesen, om att ni tycker att jag borde sköta den, så orkar jag bara inte ändra mig. Jag lever inte mitt liv under samma rutiner eller samma regler hela tiden. Jag behöver förändring eller variationer på olika grejer.
Så nämn den inte.
"Sickness, Insanity and Death were the angels that surrounded my cradle and they have followed me throughout my life" ~Edvard Munch