05:16:56
En påverkad tanke eller två.
Det var länge sedan jag kastade ur mig någon text nu. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, vet bara att jag vill skriva.
Tillit, ett otroligt fult ord i det svenska språket. Det är någonting som för mig är otroligt svårt att investera i någon. Jag har ett par vänner som jag vet att jag kan sätta min tillit till. Min rumskompis och mina barndomsvänner. Nu, här i Umeå, så har jag väldigt få att lita på. De flesta personerna tar det där hoppet till att lita på någon väldigt snabbt. I mina vridna tankegångar så måste man förtjäna min tillit. Arrogant och pretentiöst, jag vet.
Vi pratar om år, inte månader och inte dagar. Vet inte var denna idé har sin härkomst. Har ni någonsin tagit hoppet och litat på någon helt och fullt så är jag imponerad. Har ni någonsin visat er svaghet åt en vän som praktiskt taget är en främling, så har ni min respekt. För mig är detta omöjligt. I vissa sociala situationer skulle jag vilja ha en guide till hur man gör, jag är på många sätt vilsen när det gäller social interaktion. Jag sätter på mig ett självsäkert ansikte men tänker fortfarande: "Hur kan denna person skada mig?".
Det är möjligt att det är därför jag aldrig riktigt klarat av att träffa någon jag kan vara tillsammans med. Jag ser mänskliga relationer som ett krig mer eller mindre, den ena försöker alltid få ett övertag på den andre.Vet bara detta, att ifall att jag litar jag på er och berättar något som rör mig som person på djupet, då är det bäst att ni inte förstör den tilliten. Den är fragil och när den förstörs så är den borta för evigt. Nåja, mörk och sorglig text, jag vet. Jag är full, döm inte.
"Truth is, everyones gonna hurt you, you just gotta find the ones worth suffering for" ~Bob Marley