04:18:58
Uppvaknandet.
Det har varit som en dröm. En härlig, intressant, fascinerande, oförklarlig och otrolig dröm att resa i Europa. Nya ansikten infinner sig ständigt på hjärnan. Nya platser och länder förstör, förändrar, förfinar uppfattningen man själv har skapat om världen. Den entoniga slöheten av att vara på resande fot är inte tråkig som de flesta vill att man ska tro. Den är filosofisk, för mig iallafall. Jag har alltid varit en sådan person som kan sitta och titta ut genom en ruta i två timmar och tycka att jag lärt mig någonting, att det har givit mig någonting.
Drömmen varade i 18 dagar i sin helhet. Denna tid blev spenderad i Holland, Frankrike, Tyskland och Italien till stor del. Jag fick mycket erfarenhet och mycket lärdom, men jag tänker inte prata om dessa historier i detta inlägg. Varje historia kräver sin egen tanke, sin egen plats. Varje resa kräver sin bearbetning, ett sorts sorterande av minnen och tankar för att kunna bli rätt beskrivet i text. Varje grupp av människor jag träffat måste också få en viss betänketid, ibland känns det som att jag greppar efter rök när jag tänker på dem och ibland är de lika klara för mig som att jag ser dem framför mig. Jag antar att de kommer att göra ett framträdande här när jag ser dem som klarast. Platserna jag varit på har allihop haft sin egen skönhet, allt ifrån Louvren i Paris till red light district i Amsterdam, till de övergivna byggnaderna och varuhusklubberna i Berlin. Även de kräver sin egen plats, sitt eget minne, ifall de inte ska bli beskrivna som något i förbigående, något flytande eller något oviktigt.
Även fast det bara varit arton dagar så känns det som att jag varit borta i ett år. Att sätta sina fötter på Älvsby tågstation igen gav mig oerhörd glädje samtidigt som djup saknad. Jag kan bara tro att det är känslan som "bitterljuvt" beskriver. Jag tycker synd om människor som spenderar hela sina liv i samma del av världen hela sitt liv. Inget ont menat mot de som läser detta och kanske inte varit utomlands. Men jag kan lugnt säga att ifall ni visste känslan, nej, livsstilen och livsläran man får från detta, så skulle ni packa era grejer inom fem minuter.
Nu har jag dock vaknat upp, jag är hemma igen och livet glider sakta tillbaka på samma spår som det var på innan. Drömmen är över, med glädje och sorg.