02:39:16
Ett instängt djur.
Så jag bestämde mig för att fara till PDOL nu under lördagskvällen, även fast jag inte hade råd att slösa några pengar före min tågluffning. Jag packade den sprit jag hade och körde till Alexander och piteå. Vi groggade ihop några hopkokter och styrde våra steg mot området och någon förfest. Allting gick bra tills jag hamnade på kittelfjäll, med insmugglad rom och grogg av stark sort.
Efter ett tag så försvinner mitt minne i en dimma. De som var där säger att jag "däckat" på bordet. Jag hade med andra ord typ somnat med skallen på bordet. Ordningsvakterna kom och drog ut mig till polisen och de stoppade mig i sin minibuss och skjutsade mig till fyllecellen.
Okej, tänkte jag. Jag är full. Det finns en madrass på golvet, jag kan lika gärna greppa tillfället och sova ruset av mig en stund. Jag hade cellen för mig själv. Jag hade sovit i kanske en timme när dörren öppnades och en till madrass slängdes in och de lyfte in en man på kanske 40 år som helt uppenbarligen var mycket fullare än vad jag varit. Den här killen säger bara tjena, lägger sig på sin madrass och somnar. Okej, tänker jag, spela roll vem som är i cellen.
En halvtimme senare öppnas dörren igen. Ännu en gång är det en madrass som flyger in i cellen, och de bär in en kille på kanske 20 år. En spypåse landar på hans madrass och sen så stängs dörren igen. Det tog kanske 15 sekunder innan killen börjar häva ur sig klarröd spya, som luktade metalliskt. Inte heller i spypåsen, utan över madrassen, över sig själv, över golvet. Jag reser mig upp och knackar på rutan till cellen tills en äldre polis, kvinnlig, blont hår ikring 50års-åldern kommer och öppnar. Jag påpekar att de måste skjutsa killen till sjukhus, och jag påpekar också att det är inhumant att ha två andra människor i samma cell som den här killen, luften där inne gick knappt att andas. Kvinnan säger "vänta" och stänger dörren och går iväg. När hon kommer tillbaka så har hon en skurmopp som hon använder till att moppa upp spyan. Sen stänger hon dörren igen. Luften är fortfarande tung av denna metalliska, blodliknande lukten, och det tar inte länge innan killen spyr igen.
Jag knackar på rutan åtminstone en gång varannan minut, jag har på något sätt räknat ut att poliserna är tvungna enligt lag att höra vad jag har att säga. De var inte glada på mig, speciellt inte denna kärring. Jag ber dem om att flytta killen som spyr, eller oss två andra till en annan cell, eller ta killen till sjukhus. Hon moppar än en gång. Denna gång ber jag om att iallafall få en plastmugg att använda till att dricka vatten ur rörelsedetektor vattenkranen som sitter i ett hål i väggen. Den vattenstrålen som kommer ut ur hålet är tunn. Jag får svaret "Så full som du är så kan du gott använda händerna". Det kunde jag inte, strålen var för tunn, det mesta han rinna ut innan jag hann få det till munnen. Jag blev behandlad som ett djur, en lägre stående varelse. Ett instängt djur.
Nu kanske många tänker att jag var för full för att minnas det här, eller att jag överdriver polisens.. ignorans. Men jag kan lova er att jag var fullt kapabel till att föra en normal diskussion. Jag kunde följa tanketrådar och argumentera lika bra som när jag är fullt nykter. Det är någonting med att bli stoppad i polisens förvar som gör att man nyktrar till en aning. Nåväl.
Efter tre timmar i cellen så knackar jag ännu en gång, denna gång kommer till skillnad från kärringen en man i 40-årsåldern. Jag frågar honom hur länge, jag enligt lag, måste sitta i fyllecellen. Han svarar att han är tvungen att hålla mig i 6 timmar efter att de har plockat upp mig. Jag ber om en mugg igen, jag får ingen. Jag ber dem att skjutsa killen till sjukhuset, för han spyr fortfarande om än inte lika ofta. De kommer och moppar igen.
Efter fyra timmar så knackar jag på rutan ännu en gång. Både kärringen och mannen i 40årsåldern kommer till dörren denna gång. Jag säger åt dem, att ifall de insisterar på att ha mig i samma cell som en kille som spyr ut det jag uppfattar som blod, så tänker jag gå till tidningarna, jag tänker låta alla veta att man blir behandlad som ett djur när man sitter i Piteås fyllecell. Utan att jag hinner riktigt uppfatta det så står jag och väntar på mina grejer, ute ur fyllecellen. Där, försvann all respekt jag kunde haft kvar för polisen. Att jag mer eller mindre hotade mig ut ur fyllecellen efter fyra timmar, när de hade påstått att de var tvungna att hålla mig i 6 timmar, verkar otroligt idiotiskt.
Nu såhär i efterhand så inser jag att de dessutom inte ens tog reda på att jag hade diabetes. Hade jag haft epilepsi kunde jag ha fått ett anfall där inne och de hade inte vetat vad de skulle göra. Otroligt slappt arbete.
Jag hoppas att det här inte är standard för fyllecellen i Piteå. Och jag hoppas att spykillen från fyllecellen fick komma till sjukhuset till slut.
Låt hatet mot mig regna, om att det är mitt eget fel att jag blev satt i fyllecell. Att jag säkert var full och hallucinerade hela alltihop. Jag vet att det är mitt fel att jag blev satt i fyllecell, men det är INTE mitt fel att jag blev behandlad som ett djur. Ingen borde hamna i en cell med en kille som spyr galla och blod.