23:43:54
We all take different paths in life, but no matter where we go, we take a little of each other everywhere.
Ja, det är en nostalgitext igen. Det är bara att acceptera det.
Nu när nya vänskaper har formats och förstärkts så kan jag inte sluta tänka på de som har varit vänner till mig tidigare i livet. Fick en nostalgistund nu när jag satt här för mig själv och lät mina tankar flyga iväg. Främst så ångrar jag att jag inte ens har koll på vad min klass från högstadiet har pysslat med på senaste tiden. Vad hände med alla? Var tog vi vägen? Jag tänker nämna ett par namn, och ifall ditt namn som läsare inte är nämnt så betyder det inte att jag saknar dig mindre än de som jag nämner. Jag saknar alla er från 7-9 i Vidsel. Jesper, Johanna, Amanda, Pernilla, Nisse, Emil.. m.fl. På något sätt så känns det som att det är dags för en återträff, ni kanske tycker det är för tidigt, men jag tycker att det kan inte vara för tidigt. Nu kanske jag var lite blödig, so be it.
Jag går som jag tidigare nämnt lärarlinjen. Vi får många uppgifter som gäller reflektion över vem vi är och vem vi vill vara. Men hur kliché-artat det än låter så tänker jag då på er, på de lärare vi hade i Vidsel och Älvsbyn. Viveka, Mona och P-A speciellt. Jag vill också speciellt skriva ner en hyllning till Viveka som var en stor förebild för mig, och förhoppningsvis en stor förebild för er också. En sådan fri och genomsnäll människa som henne tror jag inte jag kommer träffa igen. Jag tänker också på oss som elever, hur vi var och vad vi gjorde. De sena kvällarna vi umgicks med varann. Marcus som ville somna i diket när vi skulle gå hem två kilometer efter en filmkväll när det var nollgradigt ute.
För att gå vidare till min tid på HR-Linjen. Milly och Bob, Jonathan och Sofia, Amanda och Axel. Jonte behöver egentligen inte nämnas (ta inte illa upp om du läser det här) för honom pratar jag med relativt ofta. Jag såg en status från Milly för inte alltför länge sedan, och tänkte lite spontant att det kanske skulle vara värt att köra upp till Överkalix bara för att hälsa på henne. Sedan kom jag på att det är Överkalix. Hah, nej, men ärligt så saknar jag er. Vi umgicks i tre år fastän det känns som att det var ett. De flesta av oss har flyttat eller är upptagna med annat, men är det så svårt att få ihop alla på ett ställe någon gång under sommaren?
Jag har inte heller glömt lärarna på gymnasiet. Lena, Git, Kerstin. De har alla varit delar av de reflektioner som jag har framställt under min tid här. Lena, med sitt fantastiska humör och sitt otroliga intresse för varje person. Lena är också en utav de största anledningarna till att jag valde att jag ville bli religionslärare. Git med sin lugna auktoritet och stränga men vänliga sätt att handskas med en klass som satte sig på tvären från lektion nummer ett. Kerstin, med sin starka personlighet och förmågan att känna sig så skyldig för att man skolkade en lektion. Alla dessa lärare, både från Vidsel och Älvsbyn kombinerade, är läraren jag skulle vilja bli. Jag har haft välsignelsen att ha stora förebilder och en otroligt bra skolgång.
Nu kanske ni är upptagna hela sommaren, både Vidselsklassen och HR. Jag kanske är upptagen hela sommaren, vem vet. Jag vet bara att ifall vi inte försöker skapa en återträff snart, så kan vi lika gärna glömma det. Livet kommer att driva oss vidare på sina stigar, och några stigar kommer aldrig att korsas.
Ifall ni känner som jag, eller bara litegrann som jag känner, så skriv på facebook eller skicka ett sms (0761126735). Var inte en främling, vi känner alla varann nog bra för att inte vara främlingar.
"Friendship multiplies the good of life and divides the evil" ~Baltasar Gracian