02:56:00
När vargtimmen närmar sig
Namnet på sidan kanske gav ett tips om vad för slags blogg det här är, det är inte kattungar och solstrålar som jag beskriver, och jag bryr mig sällan om vad folk tycker om vad jag skriver.
Iallafall, så tänkte jag berätta om en vän till mig, som jag har haft turen att träffa och lära känna. Jag skrev till den här personen över facebook när jag var på en fest, och jag hade ganska litet blod i mitt alkoholsystem. Personen skrev tillbaka utan att anmärka eller döma mig, även fast den måste vetat att jag knappt var vid medvetande.
Sedan omkring kanske ett halvår senare så träffade jag denna människa igen, och vi började prata, och här är det otroligaste enligt min synpunkt. Det fanns inga väggar runt denna person, inga blockeringar och inga kritiska blickar. Det var som att jag pratade med en människa jag känt hela mitt liv.
Jag hade ingen aning den dagen att jag träffat den person som jag nu helt ärligt kan räkna till en utav, nej, den bästa vännen jag har. Jag har lagt hela min tillit hos min vän, och jag har inte blivit besviken. Jag själv är inte så att jag kan prata med en person utan att sätta upp mina mentala väggar och barrikader, skydda min identitet på något sätt. Min vän är smart, men vet inte om det. Min vän är otroligt snäll, men har ingen aning om hur mycket. Personen är osjälvisk utan gränser, och har bara en liten gnutta ego i sig. Spontanitet är en annan egenskap som min vän bemästrar så mycket att det oftast ser ut som att hon är förvirrad, men de som känner henne vet bättre. Bara för att vi inte kan följa med i hennes tankebanor så betyder det inte att hon inte kan det.
Trots allt jag sagt och gjort så är vi fortfarande vänner, och det känns hoppfullt att det finns människor som denna i världen, vi kanske inte bor på ett så hemskt ställe ändå?
Tack för att ni/du läst, även fast nu ingen vet om denna bloggen än :)
:)